Gay

På flykt, del 1 - Intro

Jag gillar kartor. Kanske inte det mest sexiga här i världen, men det har i alla fall gjort att jag varit intresserad av scouterna och fjällvandring. Orientering, förstås. Fältmätare i lumpen. Så småningom en karriär som lantmätare. Och att jag hamnade i ett annorlunda äventyr som jag ska beräta om här. Ha tålamod, även om det inte är något sex här i första delen. Det kommer...

För ganska många år sedan nu, medan jag fortfarande pluggade, var jag på tågluff med Eva, min dåvarande tjej, och på vägen till Grekland passerade vi Jugoslavien så då hade vi gjort upp om att stanna i en mindre stad på vägen där min polare Niko kom och hämtade oss. Nikos pappa kom till Sverige från Jugoslavien som flykting för evigheter sedan och var jobbarkompis med min farsa. De bodde nära oss och jag har varit kompis med Niko sedan vi var små. Niko är född i Sverige men varje sommar sedan han blivit vuxen har han tagit sin gamla bil och kört ner till sin farfars gård i ett bergområde en bit in från kusten, så för honom var det en självklarhet att komma och plocka upp Eva och mig nere vid järnvägen och ta oss med upp till gården.

Det var en ganska lång bilresa, mycket längre än jag då hade förstått, men Niko pratade på, glad att ha några "svenne" kompisar att tala med efter flera veckor med bara släkten. Gården ligger längst in i slutet av en djup dal mellan bergåsarna och är mycket gammal. Trots att den egentligen låg rätt nära havet fågelvägen gick det bara att ta sig dit via en lång omväg inåt landet eftersom bergen omkring är mycket branta. Där bodde Nikos farfar och farmor samt "Onkel Tino", farfaderns bror som var skadad i huvudet sedan andra världskriget och brukat jobba som herde uppe på sluttningarna bakom gården. När vi varit där en vecka och skulle till att åka vidare, ordnade de en hejdundrande avskedsmiddag för oss och alla blev ganska dragna av det lokala vinet men ännu mer av den hemkörda spriten. Speciellt Onkel Tino.

Han kunde vare sig någon engelska eller franska och bara ett par ord tyska, och jag kan ingen serbokroatiska, så det var Niko som fick tolka och han var inte så road av uppgiften. Han förklarade att Onkel Tino blivit skjuten i huvudet av tyskarna och att de lämnat honom för död fast han överlevt men blivit ganska konstig av skadan. Nu ville han i fyllan skryta om sina bravader som partisan under kriget och hur han lurat tyskarna. Både Niko och hans farfar försökte få tyst på honom, försäkrade att det bara var svammel. Det hade inte funnits några partisaner i det här området. Tino envisades med att de visst hade funnits, bara det att han hade hjälpt dem komma förbi osynliga så ingen annan än han hade sett dem. De andra skrattade åt honom och förklarade för oss att alla visste att det var omöjligt att ta sig upp ur den här dalen för alla bergen omkring var för branta. Det var därför de fått vara i fred i stort sett hela kriget, frånsett när tyskarna tog den unge Tino. Men jag visste inte riktigt vad jag skulle tro.

Nästa morgon, när jag höll på att lasta in våra saker i bilen, kom Onkel Tino fram till mig, fortfarande lätt dragen, och började prata på en otrolig blandning av serbokroatiska, teckenspråk och lite insprängd tyska. Han pekade gång på gång upp mot två av bergen och mellan dem. När jag följde hans hand med blicken såg jag med mina lantmätarögon en svag antydan till linje i terrängen som kunde vara en avsats eller åtminstone en del som inte var brantare än att man kunde gå på skrå. Jag blev nyfiken och bestämde mig för att forska lite på egen hand.

Det här var rätt långt innan Google Earth gjorde kartor och flygfoton tillgängliga för alla så det dröjde några år innan jag kunde göra något åt saken men till slut hittade jag de saknade pusselbitarna och kunde se att Onkel Tino kanske talat sanning. Det fanns en svår men möjlig led från kusten till inlandet över bergen just ovanför deras dal och det borde gå att ta sig upp dit på skrå om man gick försiktigt på ena sidan av dalen. Planen på en "fjällvandring" började ta form.

Så ännu ett drygt år senare kom jag på försommaren med tåg och buss till en liten by på andra sidan bergen åt norr. Vid den här tiden var landets gamle ledare Tito död men de senare oroligheterna som ledde till inbördeskriget, hade ännu inte börjat. Svenskar var fortfarande populära och jag hade inte haft några problem med att komma in i landet. Förhållandet med Eva var över för länge sedan och Niko såg jag nästan aldrig till vid det här laget så han visste inget om mina planer. Det brukade förresten vara mycket senare på sommaren som han åkte ner, men då skulle det vara alldeles för varmt för mig att vandra i bergen. Beväpnad med kartor och ryggsäck med fjälltält, letade jag mig upp till de ogästvänliga bergen och hittade mycket riktigt ett gammalt spår som ledde åt rätt håll. Efter några dagars vandring stod jag med min kikare på en liten avsats och spanade ner över Nikos familjs gård, långt nedanför. Det var sent på kvällen så jag slog läger på hyllan, helt osynlig nerifrån dalen. Tidigt nästa morgon lämnade jag min packning däruppe och letade mig ner längs den branta klippsidan. Jag visste att den här biten skulle bli svårast och jag gjorde det bara för att jag tyckte synd om Onkel Tino. Han skulle få se att det i alla fall fanns någon som trodde på honom!

Jag kom ner medan daggen i växtligheten därnere fortfarande låg kvar. I gården som låg allra längst in i dalen syntes inget liv men just som jag kommit in i olivlundarna där marken inte längre var så oframkomligt brant, såg jag en figur som rörde sig vid ett skjul. Även på håll såg jag att det var gamle Tino. Perfekt! Jag gick fram till honom just som han var på väg att starta den gamla traktorn och han märkte inget förrän jag var alldeles intill. Han riktigt flög när han till slut varseblev mig och det tog ett tag innan han kände igen mig. Det var ju trots allt flera år sedan jag varit där sist.

Jag skrattade och försökte peka och förklara att jag kommit på den gamla partisanstigen, att jag trott på honom och att jag nu kunde bevisa för alla att han talat sanning. Men varför blev han så skrämd? Han såg sig omkring som om där fortfarande fanns tyskar att gömma sig för och ledde mig in i ett litet uthus där han tecknade åt mig att stanna medan han försvann mot gården. Skumt. Efter en stund kom han tillbaka med någon i släptåg. Först kunde jag inte se vem det var men så klack det till. Anna, Nikos yngsta lillsyrra! Fast inte så liten längre. Säkert lika lång som Tino och klänningen putade angenämt på de rätta ställena, trots att midjan var smal. Hon måste minst vara 18 vid det här laget. jag blev glad att se henne men varför var hon så torftigt klädd? Deras familj hade visserligen aldrig haft råd med någon större lyx men de var alltid hela och rena. Hade Grunge nått ända hit? När hon såg mig fylldes hennes blick med en konstig blandning av glädje, skräck och... jag förstod inte. Vad var det som pågick?

"Thor," viskade hon när hon kom in genom dörren. "Har Niko skickat dig? Hur tog du dig hit?"

"Niko? Nä, honom har jag inte pratat med på månader. Vad är det som är på gång?"

"Men varför är du här? Har du kommit för mig? Hur kom du förbi..."

Jag fattade ingenting men till slut samlade hon sig så mycket att hon kunde förklara men det tog tid för gamle Tino avbröt hela tiden och ville veta vad vi sa. Så småningom fick jag den hemska sanningen klar för mig. Hon var fånge där! Jag visste att hon och Niko hade en farbror som kommit till Sverige mycket senare än deras pappa och Niko hade någon gång antytt att farbrodern var insyltad i en del skumma affärer men jag hade aldrig anat...

På något vis hade han blivit skyldig en korrupt storpamp i det lokala partistyret någon skuld som han inte kunde betala tillbaka. Och det var inte bara fråga om pengar utan också någon slags sjuk "hedersfråga" som inte gick att betala per postgiro eller på det lokala Handelsbankskontoret. Utan farbrodern hade lovat bort Anna! Jag förstod aldrig riktigt hur det gått till, men han hade tvingat sina gamla föräldrar att ordna så hon skickades ner till dem och där hade hon hållits fången på deras egen gård av några gangsters som tydligen bodde där och terroriserade gamlingarna.

Jag var alldeles häpen. Kunde det vara sant? Hände sådant i våra dagar, ens här? Jodå, försäkrade Anna. Och inte nog med det. För att försäkra sig om att hon var oskuld hade partibossen låtit en läkare undersöka henne och - nu kommer det mest otroliga - sätta lås i hennes blygdläppar så att hon inte skulle kunna förstöra nöjet för honom genom att knulla med någon annan eller spräcka sin mödom själv med något kvastskaft eller så innan bröllopet.

Jag kunde bara inte tro det. Visserligen förstod jag inte varför den här tjejen som verkat så vettig tidigare, skulle hitta på en så omöjlig historia, men det kunde ju inte vara sant. Anna måste ha sett på mig att jag tvivlade för hennes ansikte förvreds av gråt och ilska.

"Du tror mig inte," snyftade hon. "Se själv då!"

Och så lyfte hon upp den smutsiga klänningen och blottade en kolsvart hårtriangel över - jag höll på att svimma - en rad med tre hänglås direkt genom läpparna i hennes kön!

"De låter mig inte ens ha trosor utan bara den här trasan till klänning," sa hon förbittrat. "Om jag försöker lämna gården kommer jag ingenstans utan att folk direkt känner igen mig och anger mig. Hela bygden nedanför vår dal hör till hans distrikt."

Onkel Tino sa något och Anna tittade ner mot gårdsbyggnaderna.

"Jag måste gå tillbaka," sa hon. "Annars kommer de och letar efter mig. Håll dig undan och låt ingen annan än Tino se dig. Om de upptäcker dig..."

Anna gjorde en gest med pekfingret över halsen som knappast kunde missförstås, sedan gick hon tillbaka till gården. Tino startade traktorn och visade mig hur jag skulle gå skymd av den så att jag inte syntes medan han körde upp till olivlunden där jag kunde vänta på behörigt avstånd från gården. Träden gav dräglig skugga och jag ville inte ta risken att någon på gården skulle se mig på den trädlösa delen av klättringen upp ur dalen. Jag tänkte vänta tills det blev mörkt och gå tillbaka till mitt läger för att återvända till min startpunkt och larma polisen om Anna.

Men när solen började stå lägre kom Tino upp från gården på traktorn med en gigantisk vattentunna på släp för att vattna olivträden. När han verkade säker på att han inte syntes från husen visslade han på mig och gav mig ett paket med bröd och en stor bit ost. Underbart! Jag var vrålhungrig. Vatten hade han i en flaska som han räckte mig tillsammans med en lapp från Anna. "Gå inte än. Jag måste prata med dig!"

När skymningen lagt sig kom Anna till mitt gömställe. Jag såg redan på håll att hon bar något slags packning på ryggen och jag måste erkänna att jag inte gillade det jag misstänkte att hon planerade. Hur skulle hon klara vandringen på de steniga bergsstigarna utan ordentliga skor eller kläder? Jag försökte förklara det omöjliga i företaget för henne men hon vägrade höra på. Hellre dö av solsting i bergen än bli våldtagen av en maffiaboss!

"Förresten har jag fått gå i de här sandalerna i flera månader," sa hon och pekade på sina fötter. "Och jag är så solbränd att jag tål vad som helst, bara jag får komma härifrån!"

Plötsligt kom någon emot oss mellan träden. Mitt hjärta nästan stannade. Hade de redan saknat Anna? Skulle vi båda bli fast? Vad skulle de i så fall göra med oss? Men när figuren talade andades vi båda ut. Det var gamle Tino! Han viskade en snabb ström av ivriga instruktioner till Anna som gjorde sitt bästa att översätta åt mig.

"Han säger att vi absolut inte får gå norrut för alla byarna innanför bergen kontrolleras av dem. Polisen med. De gamla partifunktionärerna håller alltid ihop. Vi måste fortsätta på den gamla partisanstigen västerut ner till turistorterna vid havet. Om vi tar den högre vägen kan vi komma alldeles intill kusten innan vi stöter på folk."

Det följde en lång ström av anvisningar som jag gjorde mitt bästa att memorera i mörkret medan jag förundrades över hur skärpt Tino plötsligt verkade jämfört med det vimsiga original han framstått som annars.

När månen började skymta vid horisonten manade han på oss att skynda iväg innan det blev så ljust att någon skulle kunna se oss från gården. Anna kramade om honom och jag undrade om inte han skulle följa med oss. Vad skulle de göra med honom om de misstänkte att det var han som hjälpt Anna att fly. Men han skrattade och Anna översatte igen med tårar i ögonen.

"De kommer inte att misstänka en gammal tok som honom, säger han och ingen kommer att gissa att vi gått åt det här hållet för ingen tror på sagorna om partisanstigen. Och även om de skulle ge sig på honom tror han inte att de här småskurkarna kan vara värre än att torteras och bli skjuten av SS!"

"Åh, Onkel Tino, jag älskar dig!" Trots att orden var på deras språk förstod jag perfekt vad det var hon sa när hon kramade honom och gav honom en stor kyss på kinden. Jag tryckte den gamle mannens hand med vördnad och respekt. Tänk ändå hur hela hans familj och alla i byn trodde att han var efterbliven!

Vi axlade våra bördor och började klättringen. Det svaga månskenet hjälpte oss så pass att vi kunde se var vi satte fötterna utan att behöva lysa oss fram och jag hoppades att det ännu inte var ljust nog för att vi skulle upptäckas. Eller åtminstone att ingen skulle vara uppe och titta åt precis vårt håll. Hur det än förhöll sig så lyckades vi ta oss upp även genom den övre delen av dalen utan att någon slog larm och snart kunde vi gå snabbare upp över kammen till platån där mitt tält stod kvar och väntade på oss.

Vi var svettiga efter den snabba marschen men natten var klar och kall så direkt när vi stannade började vi frysa. Mitt tält var litet och jag hade naturligtvis bara en sovsäck men vi var tvungna att tränga ihop oss så gott det gick på mitt smala liggunderlag med sovsäcken uppknäppt som täcke. Vi höll om varandra för värmen och lyckades till slut somna, mest kanske tack vare att vi var så utmattade av den snabba klättringen i månskenet.
<!-- /wp:paragraph -->

Vindrutetorkarna arbetade frenetiskt över vindrutan. Helen (min flickvän och jag (Bosse) var på väg hemåt efter en heldagstur inåt Smålands djupa skogar. Vi bor i en liten stad vid ostkusten. Jag kollade kartan och tog en lite mindre väg för att komma snabbare hem. Det hade börjat skymma och regnet tilltog. I en kurva sprang en råbock över vägen och jag lyckades väja men med höger framhjul träffade bilen en större sten vid sidan av vägen. Helen blev lite rädd för hon hade slumrat lite. När jag körde vidare så lät det hemskt om bilen. Styrningen ryckte och slet. Vi kom snabbt fram till att det inte var värt att köra längre. Vi hittade en mötesplats några hundra meter längre fram där jag parkerade bilen så långt ut på vägrenen som möjligt. Lite längre fram på vänster sida av vägen låg ett hus som verkade bebott. Vi låste bilen och småsprang i regnet bort mot huset. När vi kom fram var båda dyngsura. Vi gick upp under entré taket och ringde på dörrklockan. Det dröjde! en halvminut innan dörren öppnades. Framför oss stod en gubbe i 55 års åldern. Han var stor och grov och tittade på oss från fot till hjässa. Vi förklarade vårt problem och undrade om vi fick låna telefonen och ringa en bärgare. – Tyvärr har blixten slagit ut telefonen, sa Gösta och räckte fram handen och presenterade sig. Men ni är välkomna in så kanske det löser sig om några timmar. Gösta log och gav Helen en extra varm blick. Jag tittade på Helen som inte uppfattat hans blick och hon nickade ja till svar. Vi kom in i hallen och Gösta stängde dörren bakom oss. Jag såg i hallspegeln hur blöta vi var och Helens vita T-shirt var tydligen det som fångat Göstas intresse. Regnet hade gjort hennes BH-lösa bröst helt synliga. Från vardagsrummet hördes steg och fram kommer en annan man i Göstas ålder. Hej jag heter Kurt sade han och sträckte fram handen för att hälsa på mig. När han fick syn på Helens genomskinliga T-shirt log han och sa, har ni problem med bilen? Jag drog en nå! got kortare version och Gösta visade oss in i vardagsrummet. – Det brukar dröja innan telefonen kommer tillbaka här ute. Om ni vill så får ni gärna ta gästrummet inatt. Efter några korta överläggningar gick Helen och jag med på det. Vi gick in i gästrummet som låg vägg i vägg med Göstas sovrum. – Jag skall hämta lite torra kläder åt er, sa Gösta. Vi tog av oss våra blöta kläder och hängde dom över ett element. Det knackade på dörren. Jag öppnade lite på dörren och Gösta sträckte in kläderna i dörrspringan. Tyvärr har jag inte så mycket att erbjuda, sa Gösta, men det är ju bättre än att gå blöt. Vi hade fått två stora rutiga skogshuggarskjortor, utan knappar. Jag drog på mig den ena och gav Helen den andra. Skjortan var enorm på henne. Helen hade bara skjortan och sina spetstrosor på och jag mina boxerkalsonger och skjortan. Vi skrattade gott åt åsynen av varandra. Då knackade det igen. – Vill ni ha något att dricka frågade Gösta. Vi gick ut. Helen höll ihop sin stora skjorta som nästan slutade vid knäet. Kurt kom emot oss med två glas i handen. Ett vitvinsglas och ett skummande ölglas. – Jag hoppas detta går bra sa Kurt. Vi tog glasen och gick och tittade runt i huset. Efter andra ölen gick jag på toaletten. Efteråt märkte jag att kuken började resa sig. Den ville inte lägga sig hur jag än försökte. Jag drog ihop skjortan och gick ut. När jag kom in i vardagsrummet stod Gösta och Kurt på varsin sida om Helen och visade tavlorna. Jag hade gått så tyst att de inte hört mig. – Du tränar va, sa Kurt till Helen och smekte henne med handen över stjärten. Helen ryckte till lite men svarade att hon tränade mest för husbehov. – ja du har en mycket läcker kropp sa Kurt, och Gösta nickade instämmande. Så smekte båda gubbarna med sina händer sakta över Helens stjärt. Jag backade tillbaka för att komma utom synhåll och ropade – finns det mer öl? – Jag ska hämta, sa Gösta. Han ställde mitt ölglas framför en tv-fåtölj i vardagsrummet och jag satte mig. Det fanns bara denna fåtölj och en tresoffa. Gösta satte sig närmast mig i soffan och bjöd Helen med handen att sitta ner. Min erektion gjorde sig påmind och jag lade en skjortflik över den. Helen satte sig gemte Gösta och Kurt slog sig ner bredvid henne. Jag såg att hennes ögon var riktigt glansiga, taget om skjortöppningen var borta så nu var det en fem centimeter bred glipa som visade ena hennes bröst och hela magen. – Hur länge har ni varit tillsammans, frågade Kurt. – Drygt ett år, sa Helen. – Jaså, då har ni sex rätt ofta, sa Kurt och lade handen på Helens lår. Ingen av oss sa något. Helen smuttade på sitt vin och satte ner glaset. Nu såg jag även Göstas hand smeka hennes lår. Jag kände hur svartsjukan vällde inom mig men samtidigt stod kuken stenhård i kalsongerna. Helen vred sig lite och jag såg hur ögonen glansades allt mer. – Ska vi se på film, föreslog Kurt. – Ja, varför inte, sa jag. Gösta gick upp till bokhyllan och drog ut en låda, letade lite bland sina videokassetter och tryckte till slut in en i videon. Han släckte ner lite i taket och satte sig igen. Filmen började med att en tjej stod vid vägkanten och liftade. Hon var som Helen i 25 års åldern, smal och ganska vältränad. Efter en halvminut kom en Mercedes och bromsade in. Faan tänkte jag, detta måste vara en porrfilm. Jag såg hur båda gubbarnas händer åter låg på min flickväns lår. Tjejen på filmen gick fram till bilen för att prata med föraren. I bilen satt tre äldre män och hon frågade om hon fick åka med. Javisst sa föraren, hoppa in i baksätet. Tjejen hoppade glad in i baksätet mellan två av männen. De snackade ett tag om ditt och datt. Plötsligt sa en av gubbarna att hon var mycket sexig och smekte hennes lår. Tjejen blev lite generad och tackade artigt. man fick se hur båda männen smekte hennes lår upp mot hennes troskant. Jag tittade mot soffan där gubbarna gjorde likadant. Helen gnydde lite tyst. På filmen sa en av männen åt tjejen att hon skulle ta av sig trosorna. Hon lyfte på rumpan och gubbarna drog av henne ! trosan. Kurt viskade hest åt Helen att lyfta på rumpan. Helen vart bortom sig av kåthet nu och lyfte på rumpan som i trans. Gösta drog sakta ner hennes spetstrosa. Jag tog fram min kuk och började sakta runka. Tjejen på filmen blev grundligt pullad av en av männen medans hon kysste den andra. Kurt började med höger hand att fingerpulla Helen ljudligt Gösta drog åt sig hennes mun och kysste henne. Helen stönade kraftigt i Göstas mun. föraren av bilen körde in på en skogsväg och alla hamnade utanför bilen. Två av männen drog av sig sina kläder och ställde sig framför tjejen med vajande kukar. Hon gick ner på knä och sög in den ena kuken i munnen. Helen darrade och stönade. Gösta knäppte upp sina byxor och plockade fram en stor ådrig hård kuk. Han runkade den lätt och Helens blick var som fastnaglad vid den. Kurt fortsatte att pulla hennes fitta. Gösta tittade på mig och flinade och sa. – Har du sett din flickvän suga gubbkuk någon gång? Jag satt som ett fån och runkade min stenhårda kuk och skakade på huvudet. Gösta tog ett kraftigt tag om Helens nacke och tryckte ner läpparna mot sin grova kuk. – Nu ska du vara en duktig kåtslyna och suga skönt. Helen stönade och sög in ollonet i sin mun. Kurt reste på sig och klädde snabbt av sig alla kläderna. Hans kuk pekade rakt ut med ett skinnfritt ollon och en stor kladdig droppe på toppen. Han gick fram till Helens ansikte och sa åt henne att suga honom också. Helen tittade upp och Kurt tryckte in kuken mellan hennes läppar. Hon sög deras kukar om vartannat, Kurt fortsatte att pulla hennes blöta mus. Kurt drog av henne skjortan så hon blev helt naken. Gösta hade också fått av sig kläderna så att alla tre var nakna. Kurt satte sig i soffan och drog enkelt ner Helen över sig och meden han pullade hennes fitta så tryckte han in sin kuk och hon började rida honom. Helen skrek rakt ut -åhhhhhhhhhhhhhh jaaaaaaa, knullaaaaaaaaaa. Gösta bytte sida så att jag kunde se allt. Han började massera hennes bröst. Kysste hennes vidöppna mun. Helen skrek ut på nytt, aahhh jag kommer…. knulla mig…… Jag ställde mig upp och fick av mig alla kläderna och sprutade en jättesats rakt över golvet. Kurt pumpade sin kuk in och ut i min flickväns fitta samtidigt som han pullade hennes klitoris. Helen flackade med blicken och stönade rakt ut. Hennes kropp skakade och orgasmen drog genom hennes kropp. Gösta tryckte då in sin kuk i hennes mun och började munknulla henne. Både Kurt och Gösta juckade i varsitt kåthål. Gösta stönade och drog ut sin kuk. Sedan sprutade han hela satsen rakt i ansiktet på min flickvän. Helen gapade och stönade. Gösta t! ryckte in sin spermakladdiga kuk i hennes mun och hon fortsatte suga. Min kuk hade inte slaknat och jag runkade återigen med snabba drag. Kurt lyfte bort Helen och ställde sig framför henne och började knulla hennes mun. Helen stönade och Gösta bearbetade hennes bröst. Kurt drog inte ut kuken när han kom utan tömde sin sats i hennes mun med ett avgrundsvrål. Sedan lade han henne på soffan med huvudet åt mitt håll. Kurt kröp på henne igen och började knulla henne i missionären. Helen stönade med munnen full av hans varma sats. Kurt kysste henne medan han pumpade hennes fitta. Helen skrek ut sin orgasm på nytt med hela ansiktet inkletat med gubbarnas sperma. Efter några minuters intensivt knullande kom de i en gemensam orgasm och Kurt sprutade sin sats i hennes fitta. Gubbarna kysste henne och smekte henne ömt över magen och låren. Gösta vinkade åt mig att komma fram. – Nu kan du knulla henne. Jag var dökåt och tryckte snabbt in min kuk i hennes såsiga fitta. Jag kysste henne! och hon besvarade min kyss. Vi knullade intensivt samtidigt s! om våra tungor blandades med varandra och med gubbarnas sperma. Efter bara några minuters knullande drog jag ut min kuk och sprutade över hennes bröst. Sedan låg vi och kramades i en lång stund. Kurt och Gösta hade gått för att duscha. – Jag vet inte vad som hände, sa Helen plötsligt, det räckte med att de tog i mig så blev jag otroligt kåt. Jag har aldrig känt så någonsin förut. – Mmm sade jag, det var oerhört läckert att se dig så kåt. Det gör jag gärna igen, sade jag med ett leende. Helen log sitt bredaste leende och kramade mig hårt. Gösta kom in i rummet och frågade om allt var bra. Vi log båda mot honom och nickade. Det blev en lång natt…

Johan börjar att smeka mig utanpå min bikini, och jag känner att jag börjar att bli kåt. Han låter sen handen glida ner till min fitta och börjar att smeka den. Under tiden så ligger jag och nj...

En kort bakgrund, min fru och jag har varit gifta i 22 år nu, vi fick barn väldigt tidigt, Anita vara bara15 och trots olyckskorparna som inte trodde att vårt förhållande skulle hålla......